Ett område, två länder, tre kulturer

Rovdjursproblematiken engagerar

Vi besöker Gösta Bergqvist i Jänsmässholmen, Jovnevaerie sameby, för en pratstund om hans omväxlande liv och om aktuella samiska frågor. De första starka minnena som dyker upp är från tiden då han var några år gammal. De handlar bland annat om kalvmärkningen, som just under juli månad blir aktuell i de svenska samebyarna.

– Eftersom jag är född den 12 juli fick jag ofta en kalv i födelsedagspresent av mina föräldrar Anders och Jenny under mina första år. Starka minnen har jag förstås från kalvmärkningen. Ljudet från renarnas och kalvarnas grymtande upplevde jag som både sövande och rovgivande, berättar Gösta.

 Hans skolgång började i Jänsmässholmen:

– Vi var 30 samebarn i första klass som kom från Idre, Härjedalen och Jämtland. Vi blev förstås inackorderade under vissa perioder av året när föräldrarna var borta för renskötsel. Jag minns hur jag grät och hade hemlängtan. När jag såg en kråka utanför fönstret ropade jag till fågeln ”snälla kråka, hälsa till mor och far”, säger Gösta och fortsätter:

– Första läraren hette Nils Mårtensson. När han berättade att vi måste lära oss svenska, tyckte jag det var konstigt.

 

Bibelskola i Bredbyn

I andra klass flyttade Gösta till Mittådalens sameskola. I klass tre och fyra blev det skolan i Jänsmässholmen igen och de tre sista åren gick Gösta i sameskolan i Änge, Undersåker.

När han gått i skolan i sju år var det dags att börja arbeta med renarna. Åren gick och i slutet på 70-talet tog Gösta ett helt nytt beslut. Han valde att gå i en bibelskola i Bredbyn i Ångermanland. Där träffade han Carina från Småland, som sedan blev hans fru.

Ganska snart kom fyra pojkar till världen. Äldste sonen Andreas är renskötare i Jänsmässholmen och Samuel i Kall. Joel jobbar i skifferföretaget i Offerdal och Johannes studerar till civilingenjör i Uppsala.

I början på 80-talet var det dags för Gösta att lämna sin del i företaget. Familjen flyttade sedan till Hoverberg i Svenstavik, men efter några år flyttade familjen hem till Jänsmässholmen igen.

Under flera år reste Gösta runt i länet, i Dalarna och även på norska sidan, som evangelist inom EFS.

– De senaste åren har det blivit mer eller mindre hobbyrenskötsel för min egen del, säger han.

Samernas rovdjursproblematik är en fråga som engagerar Gösta stort.

 

"Sorg i hjärtat"

– Det är sorg i mitt hjärta att det är så många som tar parti för våra rovdjur i dag. Balansen i renskötseln är helt annorlunda i dag. Rovdjuren tar betydligt fler kalvar i samebyarna än förr i tiden. Jag tycker att myndigheterna måste agera betydligt mer kraftfullt. Utredningarna i frågan tar allt för lång tid, säger han och fortsätter:

– Avkopplingen och glädjen som fanns förr i tiden i samebyarna finns inte längre. När björnen nyligen gick till attack mot en renägare blev han förhörd på ett skamligt sätt strax efter operationen om vad som orsakat björnens beteende. Det är ett exempel på hur många tydligen tar parti för varg och björn. Vilans tid finns inte längre bland samebyarna på grund av rovdjurstrycket, säger Gösta Bergqvist.

Per Lindahl



Tillbaka

Region Vaajma

Regionprojekt Vaajma

Jemtweb Webbyrå 2013